Familjetavla i trappan

I helgen som gick plockade jag ner väggorden som har suttit ovanför tavlorna i trappan.

Samtidigt passade jag på att uppdatera korten och hänga upp ett kort på Matilda och Elis taget för ett par år sedan. Detta kort hade maken på sitt skrivbord på förra jobbet och när jag hittade det för ett tag sedan i garderoben kände jag att jag var tvungen att hänga upp det :o). Älskar Matildas blick på detta kortet. Syskonkärleken lyser verkligen ur ögonen och jag minns så väl hur stolt hon var över sin lillebror. När kortet togs minns jag även att jag och barnens farmor slet för att få den lille parveln att sitta upp och inte "tippa" omkull samtidigt som vi ville få honom till att le lite. Ett minne som känns härligt ett par år senare när vi inte längre har denna fina svärmor/farmor kvar hos oss.

Jag kände även att jag ville ha ett kort på barnen så som de är just nu, så ett sådant kort ramades också in. Kortet känner ni igen här från bloggen antar jag :o). I den sista ramen satte jag en av mina egna tavlor, en med fötter på. Fem par fötter som symboliserar två vuxenfötter och tre små barnfossingar. Tycker att tavlorna med vit bakgruns är fina som kontrast till de andra.