Me & I och deras underbara Svettis.

För ett tag sedan blev jag erbjuden ett VIP-paket från ME &I, vilket innebar att jag fick välja ett plagg gratis. naturligtvis valde jag deras underbara Svettisjacka som vi sedan tidigare har i diverse färger och storlekar. Den är så bra!

Super att ha under overallen kalla dagar, perfekt att ha under vårjackan så här i början och kanonbra svala sommardagar när man inte vill ha jacka.

Utan Me & I:s svettisjacka och Polarn och Pyrets windstopper skulle vi nog inte klara oss :o). Detta är ett måsteplagg enligt mig :o).

Dagen löste sig...

1. Bil som bara hann köra från verkstaden för att få punktering.
2. Jag med tandvärk.
3. Make med hög feber.
4. Ture med hög feber.
5. Matilda som skulle till skolan.
6. Och så en granne som jobbade.

Vissa dagar är ett pussel! Kan jag smita från jobbet för att gå till tandläkaren? Får jag någon akuttid? Klarar maken barnen när han är så sjuk eller måste jag åka hem? Hur går det med Ture och febern, äter han? Hur ska Matilda komma till skolan? Orkar Lars fixa mat till barnen? Antar att ni alla med barn känner igen er... När man tar dag för dag och andas ut när man löser dagen.

Dagen är förbi och...

• Lars lyckades byta till sommardäck igår söndag.
• Jag fick en akuttid hos tandläkaren, kunde smita en halvtimma tidigare och fick tanden utdragen.
• Maken har haft hög feber hela dagen, men klarade ändå av att ta hand om våra tre skruttar hela dagen.
• Matilda fick hoppa över skolan idag eftersom vi inte har fritids så att jag kunde lämna henne 06.15 eller grannen var hemma.

Puh! Tisdag nästa :o).

Trötta mamman "elle belle biar".

Japp. Söndagkväll och valet är svårt. Ska jag:

1. Stänga ner datorn och tv:n och hoppa i säng med en alvedon?
2. Ta och läsa igenom mina skrivna utvecklingssamtal inför morgondagens genomgång med kollegorna?
3. Somna på soffan?

I morgon måste jag nog tyvärr dra från jobbet och få en tand utsliten. Råkade bräcka bort en fyllning i onsdags och nu gör tanden ont! Min kropp är inte vidare samarbetsvillig...

 

Dessutom missade vi Matildas tjejfest i fredags eftersom mamman var för trött för att komma ihåg och pappan bara glömde. Som de hemska föräldrar vi är har vi ännu inte berättat det för Matilda.... Så nu håller jag en tumme och hoppas på att kompisarna inte kommer att prata om festen i morgon. På så vis slipper vi kanske en kris här hemma.... Jag vet, hemska föräldrar var det...

 

 

Kolla, vi är på TV tillsammans med Draken Berta!!!

Ja, så lyckliga var mina barn när de fick se sig själva på TV :o).

Fast om vi tar det från början så var det så här....
Barnen var inbokade i måndags på Kreativum för att få träffa Draken Berta och göra lite kemiska laborationer. Spännande va? Både Matilda och Elis älskade det och var helt sålda på konceptet. Att själv få experimentera och se resultatet kan hålla vilket barn i världen koncentrerad en längre stund... Även om man bara är 3 och 6 år.

Själv fick jag äran att besöka Kreativumi tisdags kväll. Först fick vi höra en saga ur Berta-boken och därefter göra en laboration som var satt i samband med berättelsen vi hört. Mycket genomtänkt och lätt att förstå. Vi fick laborera lite till, träffa Draken Berta och så blev vi fotade av en lokal fotograf som skulle ta lite reklambilder åt Kreativum . En lyckad kväll tillsammans med arbetskamraterna!

För er som inte har varit på Kreativum rekommenderar jag varmt ett besök. Finns att göra där för barn från ungefär 3-4 år och uppåt. Och för er som vill se inlägget som visades i sydnytt, när mina barn labbade med Berta... Kika HÄR!!

Intervjua era barn vetja!

Det finns en fantastisk bok vid namn "Hjärtestunder", skriven av Eva Mathiasson Thorbert. Boken behandlar ämnet LIVSKUNSKAP för förskolebarn och behnadlar många ämnen som kan vara svåra att tala om men som ändå är bra att beröra.

Jag har använt boken tidigare i förskolans värld, men även med mina egna barn och jag älskar den! Den ger upphov till härliga diskussioner och inblick i hur barnen tänker. Nu är boken på nytt aktuell för mig eftersom vi använder den på jobbet och under de senaste två veckorna har jag intervjuat ett barn i taget efter en enkät ur boken. Just denna enkät handlar om föräldrarna, hur de ser ut, vad de gör på dagarna, vad de gör på jobbet, vad de tycker om att göra, vad som gör dem glada, vad som gör dem ledsna samt vad familjen brukar göra tillsammans. Tanken är sedan att föräldrarna ska få ta del av barnens tankar under utvecklingssamtalet. Barn uppfattar oss vuxna inte alltid som vi tror och det är inte konstigt om kommunikationsproblem uppstår.

Jag rekommenderar varmt denna bok!!

Här kommer några härliga kommentarer som barnen sagt när de fick beskriva föräldrarnas utseende. Mycket hängde på håret, och det var få som nämnde andra saker. Var det något annat som nämndes var det i regel kläder eller längd.

• Pappa har inget hår på huvudet, typ flintskallig. Men på kroppen har han massor. Lite konstigt!
• Mamma sminkar sig länge. Det gör hon för att bli vacker. Men jag tycker hon är finast utan.
• Mamma har massa prickar i hela ansiktet, på ryggen också. (fräknar)
• Mamma har runt ansikte.... (funderar) Pappa har också runt huvud, men mer platt på sidorna.
• Mamma har långt hår som hänger rakt ner. Pappa har bara lite stick som står rakt upp.
• Mamma har mörkt hår, som jag. Vi har samma frisyr.
• Pappa är låååång, mamma är ungefär lika lång som halva pappa.
• Mamma har alltid svarta kläder. Jag tycker det är roligare med färger.

 

 

Elis nya rum

Så här blev det till slut. Kommer ni ihåg hur rummet såg ut när vi drog igång? Annars finns det förebilder HÄR.

I dagsläget har vår lille pojk bara bott i rummet cirka två veckor, så jag antar att det kommer att fyllas på med en hel del saker till. Ni vet sånt där plotter som vi städglada mammor bara tycker är jobbigt.

Elis är supernöjd med sitt nya rum och det känns härligt. Han har fällt många härliga kommentarer som syftar till hur mycket ha tycker om det. Detta är ju hans första rum som är BARA hans, tidigare rum har han ju alltid delat med antingen oss eller Matilda. Men det som är allra, allra bäst med hans rum.... Det är att han kan vinka tvärs över gatan till grannbarnen som har fönstrerna mitt emot. Dessutom han han stenkoll på när de kommer hem eftersom han hör när deras bil svänger in på uppfarten av singel. Då är han snabbt nere hos oss och frågar om att leka :o). Härliga lille pojk, vad stor du har blivit!!

Nu blev det ett tråkigt avbrott i bilderna, ber om ursäkt för detta. Men blogspot är ganska trista när det gäller uppladdning av bilder ibland och i det här fallet fick jag välja mellan att visa pyttesmå bilder eller dela dem rakt av. De tyckte alltså att min bild var för lång... Hoppas ni står ut :o).

Nya barntavlor som lätt kan matchas ihop med andra motiv genom att byta färg.

Har fått förfrågan på tavla som kan matchas ihop med exempelvis namntavlan så idag har jag knåpat ihop två olika texter med två olika motiv. I bakgrunden ligger ett hjärta/en stjärna som grå bakgrund och sedan har jag satt ytterligare en symbol i färg på.

Vill man byta motiv eller text går det jättebra! Kanske har ni ett par egna ord eller en text som betyder lite extra för er? Det är bara fantasin som sätter gränser och :o). Likaså går det bra att byta färg så att tavlan passar ihop med ex. en doptavla som ni ser på bilden.

Idag har jag äntligen fått tummen ur och fotat Elis rum och ska försöka få upp bilder på det i veckan. Än är rummet inte smockat med leksaker, men jag antar att det kommer allt eftersom han flyttar upp. I morgon och på tisdag är det dock jobb som gäller mellan 08 och 21 så det finns viss risk för att bilderna inte dyker upp förrän på onsdag.

Må gott!!

Med hänvisning till föregående blogginlägg och dess slöseri...

...kan jag berätta att TEJP är hårdvaluta i det Nejboistiska hushållet.

Lars har inte insett allvaret som ni ser i inlägget nedan utan förvarar tejpen fritt i arbetsrummet. Jag förvarar "min" i ett köksskåp och lånar bara ut om man frågar om lov.

Matilda har gått steget längre och har övertalat Elis att ha hans tejp inne på hennes rum så att de kan samsas om den. Hennes egen tejp har hon låst in i kassaskåpet. Som en back-up liksom... När Elis tejp tar slut kan hon ändå klistra... Men bara i smyg för hon vill inte avslöja sitt gömställe....

Ture-terrorist tejpar.

Idag har Ture hjälpt mig att göra tavlor. I vanliga fall är det maken som printar tavlorna (då jag inte har installerat skrivaren på min dator), men eftersom han var i Tyskland idag tog Ture på sig att göra en inställning på fotoskrivaren. Jag kände mig inte helt nöjd med detta så jag flyttade på honom.

Då hittade Ture tejpen! Hans plan var säkert att packa tavlor, men det gick inte riktigt vägen för honom....

Lite nytt örongodis för barnen

Mina barn älskar att lyssna på sagor i mp3-spelaren. Ofta får de lyssna en liten stund innan sängdags, men vi använder också spelarna flitigt i bilen om vi ska åka en stund.

Nu ett tag så har vi haft Klas Klättermus, Mamma Mu och Madicken i lurarna. Men idag bytte jag och laddade in ett par Findus & Pettsonsagor samt ett par kapitel av Saltkråkan. Ska bli roligt att se vad barnen gillar dessa.

Ett varv i Swingtown...

Igår lyckades jag ta mig ett varv runt Svängsta city så lunchrasten. Kan ni tänka er! Jag promenerade en halvtimma!!!

Att jag sedan haltade hela eftermiddagen och hade ett himla sjå att servera mellanmål är ju en annan femma...

Kanske dags att börja pusha lite även fast det gör ont och är besvärligt. Om jag ser till benets allmäntillstånd är det ändå mycket bättre och jag har knappt ont alls om kvällarna efter en "vanlig" arbetsdag nu mer...

Om det ska bli promenerande på lunchen behöver jag nog ta mig en ordentlig titt på Eniro eller kanske Iform, för min lokalkännedom om Svängsta är verkligen i botten och jag vill ju inte gå vilse. På I forms sida kan man ju dessutom passa på att mäta upp sträckan för att göra det lite roligare. Titta här!

Förberedelse vid bantning är A och O. Så nu 23.11 ska jag komma på morgondagens lunch...

Första dagen i mitt nya liv. Ja, så heter det ju.
Inga fler graviditeter eller föräldraledigheter, nu är det hårda vardagar som gäller fram till pensionen. (jaja, några glas rött här och var också + ett par chokladmousse)

Har kommit fram till att jag ska försöka minska rejält på kolhyldraterna. Om detta heter LCHF eller GI eller äggdiet eller sunt förnuft har jag ingen aning om. Tänkte att det kanske kvittar bara jag gör något... om nu min kropp vågar släppa ifrån sig kilon när den inte vet om det är viktväktarna eller eller LCHF som är boven i dramat.

Startdagen idag har gått bra. Missen var kanske lunchen som bestod av pasta och pastasås. Men när jag stod där 11.30, inte ätit sedan 07 och konstaterade att jag skulle jobba till 18 kändes det helt ok att ta liite pasta med sås till. Det fanns liksom inget annat till hands, vilket jag bara kan klandra mig själv för.

I morgon kör jag nog en repris av dagen. Frulle hemma 06.30 (börjar 07.30), chansning på att jag kan äta något till lunch och medhavd middag så att jag orkar med att jobba till 19.30.

Visst är det superintressant att läsa om vad jag har ätit?! Antar att ni alla slet fram ett anteckningsblock och noterade....

Nu väntar jag bara på att någon ska erbjuda mig en heeling så att mitt ben kan skärpa till sig lite. Så någon, som känner någon, som känner en kompis, som har en vän, vars mammas systers pojkväns lillasyster kan fixa mig lite??

Nähäää! Inte det? Då får jag nog plocka fram en skalpell och skruvmejsel för att själv ta bort metallen i benet. Det här går bara inte längre....

Hur ska JAG kunna sova nu??

Idag har Elis installerats i sitt nya rum på övervåningen. Han var överlycklig och så nöjd över att ha fått ett eget rum men egna saker där han kan bestämma - precis som Matilda.

Jag trodde att det roliga skulle hålla i sig fram till läggdags... Men han gick och lade sig i sängen där och somnade!! Jisses, hur gick detta till??

Och hur ska nu jag kunna sova? Jag är ju så van vid att ha min mjuka, goa, varma Elis som ett extraskinn om nätterna.... Fast om jag har tur kommer han kanske framåt småtimmarna...

Idag har en stilrenare barntavla / doptavla kommit till.

I dag har en ny doptavla kommit till med hjälp av min granne. Hon ville ha en mer stilren tavla som inte var så barnslig utan med rena och raka former och figurer. Färgerna ville hon ha lite dovare. Vi utgick från barntavlan "strukturerat" och ändrade tills hon var nöjd. Som prov gjorde jag även en "huller om buller" till henne, men valet föll på den översta tavlan :o).

Nu är magfläsket hotat! (Om bantning och tankar om att ge upp innan man börjat)

Nu är det såhär att jag under de senaste åtta åren har hunnit få fyra ungar... men också en massa extrakilon. Hur många vet jag inte ens för jag har inte vägt mig sedan dagen då jag stod på förlossningen och strax skulle bada i fostervatten och få andas lustgas.

Föräldraledigheterna är över, jag har börjat arbeta... och nu säger vänner att det är DAGS! Jag har till och med fått en veckomeny att följa. Tack tack, ser gott ut! Men hur tusan ska det här gå? Vad får jag äta? Vad får ja ginte äta? LCHF, GI? Ord och förkortningar med massor av förbud och ärligt talat känner jag inte riktigt till skillnaden mellan metoderna. Och ja, jag har googlat lite. Men känner att jag inte inte sätta mig in i det helhjärtat. Jag har liksom några barn, ett hem, ett arbete och kvällsaktiviter varannan kväll de kommande veckorna som också ska hinnas med i livspusslet.

Dessutom känns det svårt. Nästan dömt att misslyckas med tanke på att:

• Mitt ben samarbetar inte alls. Jag klarar inte av att promenera som jag skulle vilja, utan orkar bara 10 minuter och sedan får jag lida av det resten av dagen i form av värk, hugg och haltande.
• Jag kan ta med lunch till jobbet. Men det är sååå smidigt att äta pedagogisk lunch. Har inte riktigt tid att stå och värma mat och greja. Lunchrast har jag sällan så jag kan inte heller äta på den.
• Maken = bromskloss. EN sådan där STOR som står på järnvägen för att stoppa inkommande tåg. Att han ska behöva laga mat efter recept är tydligen jobbigt.

Hajjar ni?!?! Jag vill så gärna. Men hur ska jag kunna motivera mig och orka?

 

Måndag ska jag tydligen dra igång... enligt matsedaln :o). Så det här får väl bli stora ätarhelgen innan måttbandet ska fram.

 

 

Jaha, då går man i väntans tider igen...

Tre personal på jobbet har magsjuka och ett antal barn. Härligt!!

Det är bara att vänta och se....

Så här ser det ut just nu i vårt arbetsrum... Men nu då?

Ok, Bänkskivan är uppe, likaså hyllor, maskinbord och ny gardin. Men helt plötsligt står det still i huvudet.

Det är ju vi ska börja fylla med våra grejer och pynta - det som egentligen är det roliga!! Men helt plötsligt har jag blivit "snål" och vill inte plocka ner massa med pärmar och annat för att ställa här. Jag vill inte bara trycka upp grejer på hyllorna så att det blir överbelamrat, stökigt och knökat.

Maken har plockat ner en del av sina grejer som han hade i förra arbetsrummet och det verkar bli mycket svart på hans sida. Men jag tror att jag skulle vilja ha min sida mer vit.

Funderar på några bra korgar som jag kanske skulle kunna ställa på hyllorna... Men hur dana? Jag har i alla fall kommit så långt så att jag vet att jag inte vill ha flätade korgar, det blir för lantligt. I så fall kanske svarta flätade som jag har i köket med vitt/svart-randigt tyg i.... Men det känns inget kul eftersom jag har det där..Någon som har ett tips eller förslag på vad jag ska fylla mina hyllor med? Kanske sett något roligt någonstans som skulle passa hos mig? Tomma hyllor ser ju inte så roligt ut...

Och ja, råttboet av sladdar under skrivare och fotoskrivare ska maken reda upp :o).

Vintern hade gärna fått vara lite längre!

Nu är det vår!!
Japp så är det. Nu sitter det nämligen vårskor på mina fötter när jag inte inte är på jobbet.

Och nej, det beror inte på snön smält, temperaturen är på plussidan eller att krokusarna börjat komma upp.
Det beror på att dragkedjan gick sönder i mina vinterfodrade Ecoostövlar i fredags. Jäkla skitkvalité!!

Dessutom kan jag meddela att lågskor som slutar precis vid fotknölen inte är så skönt eftersom även min inopererade metallplatta slutar där. De går liksom emot... i varje steg... Tacka vet jag vinter och höga vinterstövlar!!

Eftersom barn ofta pratar tvärtomspråk och försöker förvilla en... måste det betyda att jag är SMAL!!

Barn är luriga! Och de är det medvetet också!

Hela mina dagar och hela mitt dygn är upptaget med de här små luriga varelserna. Särskilt luriga och hormonstinna är de här 6 åringarna. Och just den här åldersgruppen har jag förmånen att träffa på arbetet, inte mindre än 27 stycken och snart blir de 30 stycken. Att jag dessutom har en hemma också gör ju att jag än bättre vet hur beteendet kan skifta beroende på om man är på hemmaplan eller bortaplan... från kolugn och förhandlingsbar till rabiat galen och icke förhandlingsbar.

Ständigt är det någon som "gjort något" eller någon som "sagt något" och konstant låter det "jag har inte gjort något" eller "jag vet inte" eller "jag har ingen aniiing". För allt handlar ju faktiskt om MIG SJÄLV. De är så där egocentriska som man själv ibland skulle vilja vara, men inte har samvete till. Dra nödlögner gör de också utan att skämmas, går det så går det liksom. Den egenskapen skulle jag vilja få mer av, för ärligheten skapar i många lägen situationer när man offrar sig... ja, ni vet.

Incidenter och roliga samtalämnen hör till vardagen, men de sista två veckorna har jag två favoriter...

Förra veckan hade vi en sådan här superhärlig nödlögn här hemma. En nyfylld sjuåring var och gästade Matilda. När ta-mig-om du-kan-lekarna började ta över här inne kände jag att de behövde styras upp;

- (Jag) Ok, nu är det dags att gå ut en runda.
- (Matilda) Nee, måste vi, vi kommer ha dööötråkigt ute. Vi looovar att inte springa inne.
- (Jag) Jag känner att ni behöver gå ut en runda och det är bra att komma ut nu för sen blir det mörkt.
- (Kompis) Ja, men jag har nog ingen halskrage med mig...
- (Jag) Men du använder ju ändå inte den på skolan så jag tror du klarar dig utan den nu också...
- (Kompis) Vet du om det?
- (Jag) Japp, UT!!



På jobbet i veckan:

- (Barn) Fröken, har du en bebis i magen?
- (Jag) Nix! Tycker du att jag är tjock?
- (Barn) Ja, alltså det är du! Du har nog ätit för mycket skräpmat. Du vet pizza, mac donald och så. Det är inte bra att äta sånt vet du.
- (Jag) Nja, det vet jag väl inte...
- (Barn) Jo, du får nog sluta upp med den där skräpmaten, annars kommer du bli ännu tjockare. Så gör nu som jag säger och ät en banan istället.

Fönstret har fått flytta till en ny plats och så blev det dymotavlor och familjetavla i hallen i stället...

Det handgjorda fönstret med handblåst glas som vi använt som ram till barnens teckningar har fått flytta till korridoren här nere och så åkte det upp lite tavlor istället.

Maken tycker det är jättebra med en tavla med oss alla på. Om han skulle drabbas av seniliteten kan han bara kika på tavlan så vet han både vad han heter i efternamn och hur många barn vi har. Kanske jag även skulle skrivit alla förnamnen på tavlan för hans skull?!?!

Dilemmat om varför mina barn äter så dåligt....

Ja, Matildas aptit har jag aldrig kunnat klaga på. Hon har alltid älskat mat och gör fortfarande. Så när Elis kom och matvägrade allt utom Delikatessyoghurt blev jag både chockad och ruggigt nojig. Ture har även han varit en liten lättviktare och matvägrare, men nu har det vänt och han äter mer än vad Elis gör. När han ätit upp sin mat kryper han upp till Elis och försöker antingen äta upp även hans mat, eller så tar han gaffeln och matar Elis. Så just nu känns det som att vi ha läget under kontroll. Men det har funnits stunder då barnen föredragit rågnaget träflis framför vårt kokkonst.

För en tid sedan frågade grannen om vi verkligen ger barnen någon mat med tanke på hur de äter på spjälsängen... Själv tror jag att de är så mätta efter morgonmålet på sängen så att det är därför de inte orkat äta frukost...