Maj månad är lite speciellt när man är mitt i småbarnsåren. Jag tror att de flesta föräldrar blivit varse om detta. Och idag var ytterligare en sådan dag.
Jag drog till jobbet efter en "sådan där" morgon. Ture hade hunnit byta kläder två gånger, Elis ville titta på tv och mysa i soffan så vi fick räkna veckorna på almanackan och se hur långt det var kvar tills semestern... och Matilda stod mitt i hallen i sitt kaos av opackade och halvskrivna papper som skulle lämnas, frukt som skulle packas, hårsnoddar och grejs till håret som skulle fixas och sedan ett tvivel om vilka kläder hon skulle ha eftersom det skulle bli rocktema på fritidshemmets dag. Vi kom iväg, precis som vi brukar. Men jag körde från alla mina nycklar.
Någon timma senare ringde Tures tandläkare och meddelade att hon var sjuk och att vi var tvungna att skjuta på tiden. Enkelt kan man tycka, då kunde jag ju jobba hela arbetsdagen. Men först skulle jag bara ringa min far och säga att kan inte behövde komma och öppna huset när vi bestämt, ringa förskolan och säga att pojkarna skulle vara kvar längre, fritids och meddela att Matilda inte fick gå hem när vi kommit överens, chefen för att meddela att jag skulle jobba och slutligen andra avdelningen som skulle bistå med personal.
Väl hemma vid fyrasnåret höll barnen bokstavligen på att slå ihjäl varandra. Först på studsmattan och sedan uppe i skogen. Att försöka medla och få dem att komma överens var helt kört och plötsligt kände jag mig ganska matt.
I kväll har jag ägnat mycket tid vid datorn. Fixa måsten här. Lite tryck, lite räkningar, liten inbjudan till klassgrillningen. Skönt att kunna bocka av lite.
Maj går verkligen i 190. Alla möten, avslutningar och fix. Att lösa grejer, att få saker att flyta, hinna i tid, hinna i kapp. Ja, det är nog varje förälders dilemma under maj och juni :o). Men vet ni? Jo, det är bara fem veckor tills det är semester!!
